Psaltaren 56
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
Til Sangmesteren. Al-jonat-elem-rehokim. Af David. En Miktam, da Filisterne greb ham i Gat.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Vær mig naadig, Gud, thi Mennesker vil mig til Livs, jeg trænges stadig af Stridsmænd;
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
mine Fjender vil mig stadig til Livs, thi mange strider bittert imod mig!
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
Naar jeg gribes af Frygt, vil jeg stole paa dig,
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
og med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord. Jeg stoler paa Gud, jeg frygter ikke, hvad kan Kød vel gøre mig?
6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
De oplægger stadig Raad imod mig, alle deres Tanker gaar ud paa ondt.
7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
De flokker sig sammen, ligger paa Lur, jeg har dem lige i Hælene, de staar mig jo efter Livet.
8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Gengæld du dem det onde, stød Folkene ned i Vrede, o Gud!
9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
Selv har du talt mine Suk, i din Lædersæk har du gemt mine Taarer; de staar jo i din Bog.
10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
Da skal Fjenderne vige, den Dag jeg kalder; saa meget ved jeg, at Gud er med mig.
11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
Med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord, med HERRENS Hjælp skal jeg prise hans Ord.
12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
Jeg stoler paa Gud, jeg frygter ikke, hvad kan et Menneske gøre mig?
13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
Jeg har Løfter til dig at indfri, o Gud, med Takofre vil jeg betale dig. Thi fra Døden frier du min Sjæl, ja min Fod fra Fald, at jeg kan vandre for Guds Aasyn i Livets Lys.
