Psaltaren 56
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
Aka mawt ham Gath ah Philisti loh amah a khoh vaengkah David kah lakhla olmueh vahui laa Kho hnin takuem kai aka nen la aka nen, hlanghing loh kai n'hloem dongah, Pathen aw kai n'rhen dae.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Ka lungawn rhoek loh khohnin takuem n'hloem uh tih, kai he koevoeinah neh aka nen khaw yet.
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
Kai loh ka rhih khohnin ah, namah dongla ka pangtung.
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
Pathen rhang neh amah kah olka te ka thangthen. Pathen dongah ka pangtung tih ka rhih mahpawh. Pumsa loh kai taengah balae a saii thai.
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Khohnin yung ah kai ol a yakdam uh tih a kopoek boeih khaw kai taengah thae uh.
6 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
Amih loh ka kholaeh te, a dawn a dawn uh tih m'mae uh. Ka hinglu he a lamtawn uh dongah n'tawt uh.
7 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
Amih kah boethae ah na thintoek loh pilnam rhoek a hlak te hlawt la om saeh saw Pathen aw.
8 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Ka poengdoenah he namah loh tae lamtah, ka mikphi he na tuitang khuiah than lah. Na cabu dongah om pawt nim?
9 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
Te dongah amah te ka khue khohnin kah, ka thunkha rhoek a bal uh nen te, kai ham Pathen om tila ka ming ni.
10 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
Pathen rhang neh olka te ka thangthen. BOEIPA rhang neh olka te ka thangthen.
11 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
Pathen dongah ka pangtung dongah ka rhih mahpawh. Hlang loh kai taengah balae a saii thai?
12 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
Aw Pathen, kai sokah na olcaeng ham, nang taengah uemonah neh kan thuung ni.
13 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
Dueknah lamkah ka hinglu nan huul phoeiah, Pathen mikhmuh kah hingnah khosae ah caeh ham ka kho he thuihkoek lamkah han hlawt moenih a?
