Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.