< Psaltaren 55 >
1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
Načelniku godbe na strune, pesem Davidova ukovita, Sliši, Bog, molitev mojo, in prošnji moji se ne skrivaj!
2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Ozri se v mé in usliši me; glasno jokam v premišljevanji in zdihujem:
3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
Zavoljo glasú sovražnikovega, zavoljo krivičnega stiske; ker v mé obračajo krivico, in srditi me preganjajo sè srčnim sovraštvom.
4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
Srce moje me boli v meni, in smrtni strahovi me obhajajo.
5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
Strah in trepet me napada, in groza me pokriva.
6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Tako da pravim: O da bi mi dal kdó perot kakor golobu; zletel bi, kjer bi mogel prebivati.
7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
Glej, kar najdalje bi pobegnil, prebivat v puščavi.
8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
Hitreje bi pobegnil od vetra viharnega, od vrtinca.
9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
Pogúbi, Gospod, razdeli njih jezik; ker silovitost in prepir vidim v mestu.
10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
Podnevi in ponoči ga obdajajo na zidovji njegovem; in krivica in hudobnost sta sredi njega.
11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
Težave so sredi njega, in ne umakneta se z ulic njegovih goljufija in zvijača.
12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
Ker ne nasprotnik me sramotí, to bi prenašal; ne sovražnik moj se spenja proti meni, njemu bi se skril:
13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
Temuč tí, človek, meni enak, vodnik moj in znanec moj,
14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
Ki sva skupaj sladkó se posvetovala, v hišo Božjo hodila z množico.
15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol )
Napadla jih bode smrt terjalka, živi pogreznejo se v grob; ker hudobija je, kjer bivajo oni, v njih sredi. (Sheol )
16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
Jaz bodem klical Boga, in Gospod me bode rešil.
17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
Zvečer in zjutraj in o poludné bodem premišljal in stokal, dokler ne bode slišal mojega glasu.
18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
Rešil je življenje moje, da se ne vojskujejo zoper mene, postavil ga v mir; ko so z mnogimi krdeli vojskovali se, bili so poleg mene.
19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
Slišal bode Bog mogočni in jih zarotil, kakor ostane vekomaj; v katerih ni prememb in se ne bojé Boga.
20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
Roko svojo steza nad njé, ki živé v miru med seboj, oskrunja zavezo svojo.
21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
Sladke so, maslene besede njegove, a vojska tiči v njegovem srci; mehkeji od olja so njegove besede, ali goli meči.
22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
Nad Gospoda zváli, karkoli ti dá, in on te bode podpiral; nikdar ne pripustí pravičnemu, da omahne.
23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
Ti torej, Bog, pahneš jih v jamo gnjilobe: ljudje krvoločni in zvijačni ne doživé dní svojih polovice, jaz pa bodem tebi zaupal.