Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Usliši, Bože, molitvu moju, i nemoj se sakriti od moljenja mojega.

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Pazi, i saslušaj me; cvilim u jadu svom i uzdišem

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

Od vike neprijateljske i od dosade bezbožnièke; jer dižu na me zlo, i u gnjevu gone me.

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Srce je moje uzdrktalo u meni, i strah smrtni popade me;

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Strah i trepet doðe na me, i groza poduze me.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

I rekoh: ko bi mi dao krila golubinja? ja bih odleteo i poèinuo;

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

Daleko bih pobjegao, i nastanio se u pustinji.

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Pohitao bih da uteèem od vihora i od bure.

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Porazi, Gospode, i razdijeli jezike njihove, jer vidim nasilje i svaðu u gradu;

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Danju i noæu to hodi po zidovima njegovijem; zloèinstvo je i muka posred njega.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Usred njega je pogibao, s ulice njegove ne odlazi prijevara i lukavstvo.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Jer ne ruži me neprijatelj moj, to bih podnio; ne ustaje na me javni nenavidnik, od njega bih se sakrio.

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

Nego ti koji si mi bio to što ja sam, drug moj i znanac moj.

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

S kojim mi bješe radost dijeliti tajnu, i u dom Božji hodih kroz sabor narodni.

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Neka ih ugrabi smrt, neka živi siðu u pakao, jer je zloèinstvo u stanu njihovu i u njima. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Ja Boga prizivljem, i Gospod æe me spasti.

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Veèerom i jutrom i u podne tužim i uzdišem, i èuæe glas moj;

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

Uèiniæe, te æe duša moja biti mirna od onijeh koji napadaju na me, jer ih mnogo imam.

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Da usliši, i ukroti ih Bog, koji živi od vijeka; jer se ne mijenjaju i ne boje se Boga.

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Dižu ruke svoje na one koji su s njima u miru, i raskidaju svoju družbu.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Usta su im meka kao maslo, a na srcu im je rat. Rijeèi su im blaže od ulja, ali su goli maèevi.

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Stavi na Gospoda breme svoje, i on æe te potkrijepiti. Neæe dati dovijeka pravedniku da posrne.

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Ti æeš ih, Bože, svaliti u jamu pogibli; krvopije i lukavi neæe sastaviti polovine dana svojih. A ja se u tebe uzdam.