< Psaltaren 55 >
1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
Til songmeisteren, med strengleik; ein song til lærdom av David. Gud, vend øyra til mi bøn, og løyn deg ikkje for mi naudbeding!
2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Gjev gaum etter meg og svara meg! Eg er uroleg med mine sorgfyllte tankar, og eg må stynja
3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
for rop frå fienden, for trykk frå den ugudlege. For dei velter vondt yver meg, og i vreide forfylgjer dei meg.
4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
Mitt hjarta skjelv i meg, og daudens fæle hev falle på meg.
5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
Otte og skjelving kjem yver meg og rædsla legg seg på meg.
6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Og eg segjer: «Å, hadde eg vengjer som duva, då skulde eg fljuga burt og finna ein bustad.
7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
Sjå, eg vilde fly langt burt, eg vilde finna herbyrge i øydemarki. (Sela)
8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
Eg vilde skunda meg i livd for den føykjande vinden, for stormen.»
9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
Sluk deim, Herre, kløyv deira tungemål! For eg ser vald og kiv i byen.
10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
Dag og natt renner dei kringum honom på murarne, ugjerd og møda er midt i honom.
11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
Tjon er midt i honom, og ikkje vik frå gatorne vald og svik.
12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
For ikkje min fiende er det som hæder meg - det kunde eg tola; ikkje min uven er det som briskar seg mot meg - då kunde eg gøyma meg for honom.
13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
Men du er det, du som var min likemann, min ven, min kjenning, -
14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
me som hadde huglegt samråd med kvarandre, som gjekk til Guds hus med den glade hop.
15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol )
Lat dauden koma brått på deim! Lat deim fara ned til helheimen livande! For vondskap råder i deira bustad og i deira hjarta. (Sheol )
16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
Eg vil ropa til Gud, og Herren skal frelsa meg.
17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
Kveld og morgon og middag vil eg klaga og sukka, so vil han høyra mi røyst.
18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
Han løyser ut mi sjæl frå strid mot meg og gjev meg fred, for mange er dei mot meg.
19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
Gud skal høyra og svara deim - han sit frå fordoms tid, (sela) deim som ikkje vil verta annarleis og som ikkje ottast Gud.
20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
Han legg hand på folk som held fred med honom, han bryt si pakt.
21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
Ordi frå hans munn er håle som smør, men hans hjarta er fullt av strid. Hans ord er mjukare enn olje, og dei er då utdregne sverd.
22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
Kasta byrdi di på Herren, og han skal halda deg uppe! han skal ikkje i all æva lata den rettferdige verta rikka.
23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
Men du, Gud, skal støyta deim ned i den djupe grav; blodgiruge og falske menner skal ikkje nå til helvti av si livetid; men eg set mi lit til deg.