Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Til sangmesteren; med strengelek; en læresalme av David. Vend øret, Gud, til min bønn, og skjul dig ikke for min inderlige begjæring!

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Gi akt på mig og svar mig! Mine sorgfylte tanker farer hit og dit, og jeg må stønne,

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

for fiendens røst, for den ugudeliges undertrykkelse; for de velter elendighet over mig, og i vrede forfølger de mig.

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Mitt hjerte bever i mitt bryst, og dødens redsler er falt på mig.

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Frykt og beven kommer over mig, og forferdelse legger sig over mig.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Og jeg sier: Gid jeg hadde vinger som duen! Da vilde jeg flyve bort og feste bo.

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

Se, jeg vilde flykte langt bort, jeg vilde ta herberge i ørkenen. (Sela)

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Jeg vilde i hast søke mig et tilfluktssted for den rasende vind, for stormen.

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Opsluk dem, Herre, kløv deres tungemål! For jeg ser vold og kiv i byen.

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Dag og natt vandrer de omkring den på dens murer, og elendighet og ulykke er inneni den.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Fordervelse er inneni den, og undertrykkelse og svik viker ikke fra dens torv.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

For ikke er det en fiende som håner mig, ellers vilde jeg bære det; ikke er det min avindsmann som ophøier sig over mig, ellers vilde jeg skjule mig for ham;

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

men det er du, du som var min likemann, min venn og min kjenning -

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

vi som levde sammen i fortrolig omgang, som vandret til Guds hus blandt den glade høitidsskare.

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Ødeleggelse komme over dem! La dem fare levende ned i dødsriket! For ondskap hersker i deres bolig, i deres hjerte. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Jeg vil rope til Gud, og Herren skal frelse mig.

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Aften og morgen og middag vil jeg klage og sukke, så hører han min røst.

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

Han forløser min sjel fra striden imot mig og gir mig fred; for i mengde er de omkring mig.

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Gud skal høre og svare dem - han troner jo fra fordums tid, (sela) dem som ikke vil bli anderledes, og som ikke frykter Gud.

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Han legger hånd på dem som har fred med ham, han vanhelliger sin pakt.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Hans munns ord er glatte som smør, men hans hjertes tanke er strid; hans ord er bløtere enn olje, og dog er de dragne sverd.

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Kast på Herren det som tynger dig! Han skal holde dig oppe; han skal i evighet ikke la den rettferdige rokkes.

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Og du, Gud, skal støte dem ned i gravens dyp; blodgjerrige og falske menn skal ikke nå det halve av sine dager; men jeg setter min lit til dig.