Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Dem Musikmeister, mit Saitenspiel, ein Maskil von David. Vernimm, o Gott, mein Gebet und verbirg dich nicht vor meinem Flehn!

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Merke auf mich und erhöre mich; ich schweife umher in meiner Klage und seufze

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

ob des Lärmens der Feinde, wegen des Geschreis der Gottlosen; denn sie wälzen Unheil auf mich und befeinden mich grimmig.

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Mein Herz windet sich in meinem Innern, und Todesschrecken haben mich befallen.

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Furcht und Zittern kommt mich an, und Schauder bedeckt mich.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Da sprach ich: O, hätte ich Flügel, wie die Tauben, so wollte ich davonfliegen und irgendwo bleiben!

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

Ja, fernhin wollte ich schweben, wollte in der Wüste weilen. (Sela)

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Schleunig wollte ich entrinnen vor dem Toben der Windsbraut, vor dem Wetter!

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Vernichte, Herr, zerteile ihre Zunge; denn ich sehe Gewaltthat und Hader in der Stadt.

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Tag und Nacht umkreisen sie sie auf ihren Mauern, und Unheil und Mühsal ist in ihrem Innern.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Verderben ist in ihr, und Bedrückung und Trug weichen nicht von ihrem Markte.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Denn nicht ein Feind lästert mich - das wollte ich ertragen -, nicht einer, der mich haßt, thut groß wider mich - vor ihm wollte ich mich bergen -,

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

sondern du, ein Mensch meinesgleichen, mein Freund und mein Vertrauter,

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

die wir süße Gemeinschaft miteinander pflogen, im Hause Gottes unter der Volksmenge wandelten.

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Der Tod überfalle sie; mögen sie lebendig in die Unterwelt hinabfahren! Denn Bosheit ist in ihren Wohnungen, in ihrem Herzen. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Ich will zu Gott rufen, und Jahwe wird mir helfen.

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Abends und Morgens und Mittags will ich klagen und jammern, so wird er meine Stimme hören.

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

Er erlöst und versetzt mich in Frieden, daß sie nicht an mich können, denn gar viele waren wider mich.

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Gott wird hören und wird ihnen antworten als der von Urzeit thront, (Sela) bei denen es keinen Wechsel gab, und die Gott nicht fürchten.

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Er legte Hand an die, die in Frieden mit ihm lebten, entweihte seinen Bund.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Glatt sind die Butterworte seines Mundes, und Krieg sein Herz. Seine Worte sind linder als Öl und sind doch gezückte Schwerter.

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Wirf deine Bürde auf Jahwe, der wird dich versorgen; er wird den Frommen nicht für immer wanken lassen.

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Du aber, o Gott, wirst sie in die tiefste Grube hinabstürzen; die Blutgierigen und Falschen werden ihr Leben nicht auf die Hälfte bringen. Ich aber vertraue auf dich!