Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Dem Sangmeister, mit Saitenspielbegleitung. Eine Betrachtung Davids. Vernimm, Elohim, mein Gebet, / Entzieh dich nicht meinem Flehn!

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Horch auf mich und erhöre mich, / Ich sinne ruhlos und seufze.

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

Denn ich muß hören des Feindes Stimme und empfinde des Frevlers Druck. / Sie wälzen Unheil auf mich und stellen mir grimmig nach.

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Mein Herz bebt mir in der Brust, / Und Schrecken des Todes fallen auf mich.

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Furcht und Zittern dringt auf mich ein, / Entsetzen hat mich bedeckt.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Drum sag ich: "O, hätt ich doch Schwingen wie Tauben! / Weg wollt ich fliegen, einen Ruhplatz suchen.

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

Ja, weithin möcht ich flüchten / Und in der Wüste rasten. (Sela)

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Eine Freistatt würd ich mir suchen / Vor dem Toben des Sturms, vor dem Wetter.

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Verwirr ihre Zungen, Adonái, zerteile sie! / Denn ich schaue Gewalttat und Streit in der Stadt.

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Tag und Nacht gehn sie auf den Mauern umher, / Unheil und Elend ist drinnen.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Ja, Verderben ist drinnen; / Von ihrem Markte weicht nicht Bedrückung und Trug.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Denn nicht ein Feind schmäht mich: / Das würd ich ertragen; / Auch nicht mein Hasser tut groß wider mich: / Dann würd ich mich vor ihm verbergen.

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

Nein, du bist's, den ich mir gleichgeschätzt, / Mein Freund und mein Vertrauter.

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

Wie pflegten wir traute Gemeinschaft, / Gingen einträchtig ins Haus Elohims!

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Der Tod überrasche sie, / Mögen sie lebend zur Unterwelt fahren! / Denn in ihrer Wohnstatt, in ihrem Herzen ist Bosheit. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Ich aber rufe zu Elohim, / Und Jahwe wird mich erretten.

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Des Abends, Morgens und Mittags klag ich und seufze: / So hört er mein Flehn.

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

Er wird mich erretten, in Frieden mich leiten, daß keiner mir beikommt; / Denn ihrer sind viele wider mich.

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Gott wird hören und Antwort geben — / Er, der da thronet seit Urbeginn. (Sela) Denn sie besinnen sich nicht eines Bessern, / Elohim fürchten sie nicht.

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Er legt seine Hand an seine Freunde, / Entweiht seinen Bund.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Glatt wie Butter sind seine Worte, / Aber in seinem Herzen ist Krieg. / Seine Reden sind linder als Öl, / Und doch sind's gezückte Schwerter.

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Wirf deine Bürde auf Jahwe! / Er wird dich versorgen; / Nimmer läßt er den Gerechten wanken.

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Doch du, Elohim, wirst sie in die unterste Grube stürzen. / Die da mit Mord und Trug umgehn, / Sollen nicht ihres Lebens Hälfte erreichen. / Ich aber traue auf dich!