Psaltaren 55
1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
To the Chief Musician: with stringed Instruments. A Psalm of Instruction, of David. Give ear, O God, to my prayer, And do not hide thyself from my supplication:
2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Attend unto me, and answer me, I may ramble in my complaining, And be driven to and fro—
3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
Because of the noise of the enemy, By reason of the oppression of the lawless one, For they would let trouble drop upon me, And, in anger, would they entrap me.
4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
My heart, would writhe within me, And, the terrors of Death, have fallen upon me:
5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
Fear and trembling, would enter me, And there would have overwhelmed me—a horror!
6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Then I said—Oh that there were given me a pinion, like a dove, I would fly away and be at rest:
7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
Lo! I would take a distant flight, I would tarry in the wilderness. (Selah)
8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
I would hasten mine escape, From rushing wind, from storm.
9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
Confuse, O My Lord, divide their speech, For I have seen violence and contention in the city;
10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
Day and night, they go round her, upon her walls, And, trouble and misery, are in her midst;
11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
Engulfing ruin, is in her midst, And there depart not from her broadway, oppression and deceit.
12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
For it is, not an enemy, that reproacheth me, Or I could bear it, —Not one that hath hated me, who, against me, hath magnified himself, Or I might hide myself from him;
13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
But it is, thou, a man esteemed as mine equal, mine associate, and mine acquaintance;
14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
So that together have we been wont to find sweetness in counsel, In the house of God, used we to walk in the throng.
15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)
Desolations on them! Let them go down into hades alive, For, wicked doings, are at home within them. (Sheol h7585)
16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
I, unto God, will cry, —And, Yahweh, will save me.
17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
At evening and morning and high noon, have I been wont to lament and complain, And he hath heard my voice!
18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
He hath completely redeemed my soul, out of the attack upon me, For, in multitudes, were they [in conflict] with me.
19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
GOD will hear, Yea He will humble them who aforetime sat [enthroned]. (Selah) With whom are no changings, Neither have they revered God.
20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
He hath thrust forth his hands, against them he was wont to salute, he hath violated his covenant;
21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
Smoother than curds, were [the words of] his mouth, But, war, was [in] his heart, —Softer his words than oil, Yet, they, were drawn swords!
22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
Cast upon Yahweh thy lot, and, he, will sustain thee: He will not suffer, to times age-abiding, the righteous one to be shaken.
23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
But, thou, O God, wilt bring them down to the pit of destruction, Men of bloodshed and deceit, shall not live out half their days; But, I, will trust in thee.
