Psaltaren 55
1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
“To the chief musician on Neginoth, a Maskil of David.” Give ear, O God, to my prayer, and hide not thyself from my supplication.
2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Listen unto me, and answer me: I mourn in my grief, and moan;
3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
Because of the voice of the enemy, because of the oppression of the wicked; for they cast wrong upon me, and in wrath they attack me.
4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
My heart is sorely pained within me, and the terrors of death are fallen upon me.
5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
Fearfulness and trembling are come upon me, and shuddering hath covered me.
6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
And I said, Oh that some one would give me wings like a dove! I would fly away and dwell [quietly].
7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
Lo, I would flee far away, I would spend my night in the wilderness. (Selah)
8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
I would prepare hastily a refuge for me from the sweeping wind [and] from storm.
9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
Destroy, O Lord, divide their tongue; for I have seen violence and strife in the city;
10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
Day and night do these encompass it upon her walls: and wrong and trouble are in her midst.
11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
Mischief is in her midst: guile and deceit depart not from her streets.
12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
For it is not an enemy that reproached me; then I could bear it: not he that hateth me hath magnified himself against me; then I would have hidden myself from him;
13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
But it is thou, a man my equal, my guide, and my acquaintance;
14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
So that we took sweet secret counsel together, and walked unto the house of God in tumultuous company.
15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)
Let him dispense death over them; let them go down alive into the nether world; for evil is in their dwelling, in the midst of them. (Sheol h7585)
16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
I, however, will call on God: and the Lord will save me.
17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
At evening and morning and noon will I make my complaint and moan: and he heareth my voice.—
18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
He delivereth my soul in peace from the battle against me; for in multitudes are they [contending] with me.
19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
God will hear, and humble them—yea, he that sitteth enthroned from the oldest time Selah—those who dread no changes, and fear not God.
20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
He stretcheth out his hands against those at peace with him: he violateth his covenant.
21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
The creamy words of his mouth are smooth, yet there is war [in] his heart; his words are softer than oil, yet are they drawn swords.
22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
Cast thy burden upon the Lord, and he will sustain thee: he will never suffer the righteous to be moved.
23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
But thou, O God, thou wilt bring them down into the pit of destruction: let not the men of blood and deceit live out half their days; but I will indeed trust in thee.
