Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Til Sangmesteren; med Strengeleg; en Undervisning af David. Gud! vend Øren til min Bøn og skjul dig ikke for min ydmyge Begæring.

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Giv Agt paa mig og bønhør mig; jeg vil overlade mig til min Klage og hyle

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

over Fjendens Røst, over den ugudeliges Undertrykkelse; thi de vælte Uret paa mig og hade mig i Vrede.

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Mit Hjerte er bange inden i mig, og Dødens Rædsler ere faldne paa mig.

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Frygt og Bæven kom over mig, og Gru lægger sig over mig.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Og jeg sagde: Gid jeg havde Vinger som en Due, da vilde jeg flyve bort og fæste Bo.

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

Se, jeg vilde flygte langt bort; jeg vilde blive Natten over i Ørken. (Sela)

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Jeg vilde haste til et Tilflugtssted for mig, fra Hvirvelvinden og Stormen.

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Herre! opslug dem, gør deres Tunger uens; thi jeg har set Vold og Trætte i Staden.

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Dag og Nat omringe de den paa dens Mure, og Uret og Møje er inden i den.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Ondskab hersker inden i den, og Bedrageri og Svig vige ikke fra dens Gade.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Thi det er ikke en Fjende, som forhaaner mig, ellers maatte jeg bære det; det er ikke min Avindsmand, som gør sig stor over mig, ellers kunde jeg skjule mig for ham;

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

men det er dig, et Menneske, som var min Jævnlige, min Ven og min Kynding,

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

vi, som venligt holdt Raad sammen, som vandrede i Guds Hus iblandt Skaren.

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Døden føre Forglemmelse over dem! lad dem fare levende ned i Dødsriget; thi der er Ondskab i deres Boliger, i deres Inderste. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Jeg vil raabe til Gud, og Herren skal frelse mig.

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Jeg vil klage og hyle Aften og Morgen og Middag, og han vil høre min Røst.

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

Han har forløst min Sjæl i Fred fra Striden imod mig; thi de vare i Mængde mig imod.

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Gud skal høre og svare dem, han, der bliver evindelig (Sela) efterdi der ingen Forandring er hos dem, og de ikke frygte Gud.

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Han har lagt Haand paa dem, som havde Fred med ham; han har vanhelliget sin Pagt.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Hans Munds Ord ere glatte som Smør; men der er Strid i hans Hjerte; hans Ord ere blødere end Olie, og dog ere de dragne Sværd.

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Kast din Sag paa Herren, og han skal forsørge dig; han skal ikke evindelig tilstede, at den retfærdige rokkes.

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Men du, Gud! du skal støde dem ned i Gravens Dyb; blodgerrige og falske Mænd skulle ikke naa deres Dages halve Tal; men jeg vil forlade mig paa dig.