< Psaltaren 53 >
1 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David. Dårarna säga i sina hjärtan: "Det finnes ingen Gud." Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
Керівнику хору. На мотив махалат. Повчання Давидове. Промовив безумний у своєму серці: «Немає Бога». Розбестились вони, вчинили огидні беззаконня, немає [нікого], хто б чинив добро.
2 Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
Бог із небес поглядає на синів людських, щоб побачити, чи є [серед них] розумний, що шукає Бога.
3 Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
Усі як один збочили [з дороги], зіпсувалися; немає того, хто робив би добро, жодного немає.
4 Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
Невже не схаменуться всі ті, хто чинить беззаконня, хто пожирає народ мій, немов хліб, хто Бога не кличе?
5 Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.
Там охопить їх страх, де немає чого боятися, Бо розкидає Бог кістки тих, хто оточив тебе; ти вкриєш їх ганьбою, адже Бог відцурався від них.
6 Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.
О, хто дав би із Сіону порятунок Ізраїлеві! Коли Бог поверне з полону народ Свій, веселитиметься Яків, радітиме Ізраїль!