Psaltaren 52

1 För sångmästaren; en sång av David, när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: "David har gått in i Ahimeleks hus." Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

2 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

3 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. (Sela)

4 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

5 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. (Sela)

6 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

7 "Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!"

8 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

9 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.