Psaltaren 52

1 För sångmästaren; en sång av David, när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: "David har gått in i Ahimeleks hus." Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

Til Sangmesteren. En Maskil af David,

2 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

da Edomiten Doeg kom og meldte Saul, at David var gaaet ind i Ahimeleks Hus.

3 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. (Sela)

Du stærke, hvi bryster du dig af din Ondskab imod den fromme?

4 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

Du pønser hele Dagen paa ondt; din Tunge er hvas som en Kniv, du Rænkesmed,

5 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. (Sela)

du foretrækker ondt for godt, Løgn for sanddru Tale. (Sela)

6 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

Du elsker al ødelæggende Tale, du falske Tunge!

7 "Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!"

Derfor styrte Gud dig for evigt, han gribe dig, rive dig ud af dit Telt, han rykke dig op af de levendes Land! (Sela)

8 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

De retfærdige ser det, frygter og haaner ham leende:

9 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

»Se der den Mand, der ej gjorde Gud til sit Værn, men stoled paa sin megen Rigdom, trodsed paa sin Velstand!« Men jeg er som et frodigt Olietræ i Guds Hus, Guds Miskundhed stoler jeg evigt og altid paa. Evindelig takker jeg dig, fordi du greb ind; jeg vidner iblandt dine fromme, at godt er dit Navn.