Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Ki he Takimuʻa, ko e Saame ʻa Tevita, ʻi he haʻu kiate ia ʻae palōfita ko Natani, hili ʻene fai kovi mo Patisepa. ‌ʻAloʻofa mai kiate au, ʻE ʻOtua, ʻo fakatatau ki hoʻo manavaʻofa: ke ke tāmateʻi ʻeku ngaahi angahala ʻo fakatatau ki hono lahi ʻo hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua.

2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Ke ke fufulu ʻaupito au mei heʻeku hia, mo fakamaʻa au mei heʻeku angahala:

3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

He ʻoku ou fakamoʻoni ʻeku ngaahi talangataʻa: pea ʻoku tuʻumaʻu aipē ʻi hoku ʻao ʻeku angahala.

4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Naʻaku fai angahala kiate koe, ʻio, kiate koe pē kuo u fai ʻae kovi ni ʻi ho ʻao; koeʻuhi ke tonuhia pe ʻa koe ʻoka ke ka folofola, pea māʻoniʻoni ʻoka ke ka fai ʻae fakamaau.

5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Vakai, naʻe fanauʻi au ʻi he angakovi pea naʻe tuʻituʻia ʻeku faʻē ʻiate au ko e angahala.

6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Vakai, ʻoku ke finangalo ki he moʻoni ʻi loto: pea ʻi he fufū te ke ngaohi ai au ke u ʻilo ʻae poto.

7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Ke ke fakamaʻa au ʻaki ʻae ʻisope, pea te u maʻa ai: fufulu au, pea te u hinehina lahi ʻi he ʻuha hinehina.

8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Tuku ke u fanongo ki he fiefia mo e nekeneka; ke fiemālie ai ʻae ngaahi hui kuo ke fesiʻi.

9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Ke ke fufū ho fofonga mei heʻeku angahala, mo ke tāmateʻi ʻeku ngaahi hia kotoa pē.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

‌ʻE ʻOtua, ke ke fakatupu ʻiate au ʻae loto maʻa; mo ke fakafoʻou ʻiate au ha laumālie tuʻumaʻu.

11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

‌ʻOua naʻa ke liʻaki au mei ho ʻao pea ʻoua naʻa ke toʻo ʻiate au ho laumālie māʻoniʻoni.

12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Toe ʻomi kiate au ʻae fiefia ʻo hoʻo fakamoʻui; mo ke poupou ʻaki au ho laumālie tauʻatāina.

13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Pea te u akonaki ʻaki ʻae kau talangataʻa ʻa ho ngaahi hala; pea ʻe liliu kiate koe ʻae kau angahala.

14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

‌ʻE ʻOtua, ko e ʻOtua ʻo ʻeku moʻui, ke ke fakamoʻui au mei he hia ʻoe toto: pea ʻe hiva kalanga ʻa hoku ʻelelo ʻi hoʻo māʻoniʻoni.

15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

‌ʻE ʻEiki ke ke faʻai hoku loungutu, pea ʻe fakahā atu ʻe hoku ngutu ʻa hoʻo fakamālō.

16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

He ʻoku ʻikai te ke finangalo ki he feilaulau, koeʻuhi ke u ʻatu ia: ʻoku ʻikai te ke fiemālie ʻi he feilaulau tutu.

17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

Ko e ngaahi feilaulau ʻoe ʻOtua ko e laumālie mafesi: ko e loto mafesi mo māfofoa, ʻE ʻOtua, ʻe ʻikai te ke manukiʻi.

18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

Fai lelei ʻi ho finangalo lelei ki Saione: ke ke fokotuʻu hake ʻae ngaahi ʻā ʻo Selūsalema.

19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Pea te ke fiemālie ʻi he ngaahi feilaulau ʻoe māʻoniʻoni, mo e feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau tutu kotoa: pea te nau toki ʻatu ʻae fanga pulu ki hoʻo feilaulauʻanga.