Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Ho an’ ny mpiventy hira. Salamo nataon’ i Davida, fony Natana mpaminany nankao aminy rehefa naka an’ i Batseba izy. Mamindrà fo amiko, Andriamanitra ô, araka ny fahasoavanao; araka ny haben’ ny fiantranao vonoy ny fahadisoako.
2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Sasao madio aho mba ho afa-keloka, ary diovy aho mba ho afa-pahotana.
3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Fa tsaroako ny fahadisoako, ary eo anatrehako mandrakariva ny fahotako.
4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Taminao dia taminao ihany no nanotako, ary izay ratsy eo imasonao no efa nataoko, mba ho marina Hianao, raha miteny, ary tsy hanan-tsiny Hianao, raha mitsara.
5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Indro, tamin’ ny heloka no niterahana ahy, ary tamin’ ny fahotana no torontoronina ahy ny reniko.
6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Indro, fahamarinana ao am-po no sitrakao; ary fahendrena ao amin’ ny miafina no ampahafantarinao ahy.
7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Diovy hysopa aho ho afa-pahotana, dia hadio; sasao aho, dia ho fotsy mangatsakatsaka.
8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Ampandreneso fifaliana sy faharavoravoana aho, hifalian’ ny taolana izay voavakivakinao.
9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Afeno ny tavanao ny fahotako ary vonoy ny heloko rehetra.
10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Amorony fo madio aho, Andriamanitra ô; ary havaozy hiorina marina ny fanahiko ato anatiko.
11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Aza manary ahy hiala eo anatrehanao; ary aza manaisotra ny Fanahinao Masìna amiko.
12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Ampodio amiko ny fifaliana amin’ ny famonjenao; ary tohàny fanahy mazoto aho.
13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Dia hampianatra ny olon-diso ny lalanao aho; ary ny mpanota hampiverenina aminao.
14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Vonjeo ho afaka amin’ ny valin-drà aho, Andriamanitra ô, Andriamanitry ny famonjena ahy; hihoby ny fahamarinanao ny vavako.
15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Tompo ô, sokafy ny molotro, dia hanambara ny fiderana Anao ny vavako.
16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Fa tsy fanatitra no sitrakao; raha izany dia nomeko ihany; ny fanatitra dorana tsy mahafaly Anao.
17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
Ny fanatitra ho an’ Andriamanitra dia fanahy torotoro; ny fo torotoro sy mangorakoraka, Andriamanitra ô, tsy mba ataonao tsinontsinona.
18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
Manaova soa amin’ i Ziona araka ny fahasoavanao; ataovy ny mandan’ i Jerosalema.
19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Dia ho sitrakao ny fanati-pahamarinana sy ny fanatitra dorana ary ny fanatitra levonina amin’ ny afo; dia hanatitra vantotr’ ombilahy eo amin’ ny alitaranao ny olona.
