Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
In finem, Psalmus David, Cum venit ad eum Nathan Propheta, quando intravit ad Bethsabee. Miserere mei Deus, secundum magnam misericordiam tuam. Et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquitatem meam.
2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Amplius lava me ab iniquitate mea: et a peccato meo munda me.
3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Quoniam iniquitatem meam ego cognosco: et peccatum meum contra me est semper.
4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Tibi soli peccavi, et malum coram te feci: ut iustificeris in sermonibus tuis, et vincas cum iudicaris.
5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Ecce enim in iniquitatibus conceptus sum: et in peccatis concepit me mater mea.
6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Ecce enim veritatem dilexisti: incerta, et occulta sapientiæ tuæ manifestasti mihi.
7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Asperges me hyssopo, et mundabor: lavabis me, et super nivem dealbabor.
8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Auditui meo dabis gaudium et lætitiam: et exultabunt ossa humiliata.
9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Averte faciem tuam a peccatis meis: et omnes iniquitates meas dele.
10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Cor mundum crea in me Deus: et spiritum rectum innova in visceribus meis.
11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Ne proiicias me a facie tua: et spiritum sanctum tuum ne auferas a me.
12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Redde mihi lætitiam salutaris tui: et spiritu principali confirma me.
13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Docebo iniquos vias tuas: et impii ad te convertentur.
14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Libera me de sanguinibus Deus, Deus salutis meæ: et exultabit lingua mea iustitiam tuam.
15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Domine, labia mea aperies: et os meum annunciabit laudem tuam.
16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Quoniam si voluisses sacrificium, dedissem utique: holocaustis non delectaberis.
17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
Sacrificium Deo spiritus contribulatus: cor contritum, et humiliatum Deus non despicies.
18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
Benigne fac Domine in bona voluntate tua Sion: ut ædificentur muri Ierusalem.
19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Tunc acceptabis sacrificium iustitiæ, oblationes, et holocausta: tunc imponent super altare tuum vitulos.
