Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Þennan sálm orti Davíð eftir að Natan spámaður hafði birt honum dóm Guðs vegna hórdóms hans með Batsebu og morðsins á Úría eiginmanni hennar. Þú góði og miskunnsami Guð, ó, fyrirgefðu mér! Vertu mér náðugur! Taktu burt synd mína og skömm!
2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Þvoðu mig hreinan af syndasekt minni. Hreinsaðu hjarta mitt
3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
því að ég játa synd mína – daga og nætur minnir hún á sig!
4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Gegn þér, já þér einum, hef ég brotið. Drýgt hræðilega synd. Þú varst vitni að öllu þessu og dómur þinn er réttlátur.
5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Syndugur var ég þegar móðir mín fæddi mig, sekur þegar ég varð til.
6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Þú vilt að menn séu hreinskilnir við sjálfa sig, einlægir og segi satt. Gefðu mér náð til að gera það!
7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Þvoðu mig að ég verði hreinn, hreinsaðu mig svo ég verði hvítari en snjór.
8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Og þegar þú hefur refsað mér, þá gefðu mér gleði mína á ný.
9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Einblíndu ekki á syndir mínar, heldur afmáðu þær allar.
10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Skapaðu í mér nýtt og hreint hjarta, ó Guð! Gefðu mér þinn heilaga anda svo að ég hugsi rétt og þrái það sem gott er.
11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Varpaðu mér ekki burt frá þér og taktu ekki þinn heilaga anda frá mér.
12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Fylltu mig aftur gleði þíns hjálpræðis og löngun til að hlýða þér!
13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Þá get ég leitt aðra syndara inn á veg þinn svo að þeir – sekir eins og ég – játi syndir sínar og snúi sér til þín.
14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Frelsaðu mig frá dauðans háska, ó Guð minn. Þú einn getur frelsað mig!
15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Leyf mér að syngja um miskunn þína, Drottinn. Opnaðu varir mínar svo að ég megi vegsama þig!
16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Þú hefur ekki þóknun á dýrafórnum, annars myndi ég láta þær í té. Og brennifórnir eru ekki í uppáhaldi hjá þér.
17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
Þetta vilt þú: Auðmjúkan anda og iðrandi samvisku. Þann sem iðrast af öllu hjarta, munt þú ó Guð, ekki fyrirlíta.
18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
Drottinn, lát Ísrael ekki gjalda syndar minnar. Hjálpaðu þjóð þinni og vernda Jerúsalem.
19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Þegar hjarta mitt er rétt gagnvart þér, þá gleðst þú yfir verkum mínum og því sem ég fórna á altari þínu.
