Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Au chef des chantres. Psaume de David lorsque le prophète Nathan fut venu le trouver, à la suite de ses relations avec Bethsabée. Prends-moi en pitié, ô Dieu, dans la mesure de ta bonté; selon la grandeur de ta clémence, efface mes fautes.

2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Lave-moi à grandes eaux de mon iniquité, purifie-moi de mon péché.

3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Car je reconnais mes fautes, et mon péché est sans cesse sous mes regards.

4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Contre toi seul j’ai failli, j’ai fait ce qui est mal à tes yeux; ainsi tu serais équitable dans ton arrêt, tu aurais le droit pour toi en me condamnant.

5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Mais, en vérité, j’ai été enfanté dans l’iniquité, et c’est dans le péché que ma mère m’a conçu.

6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Or, toi tu exiges la vérité dans le secret des cœurs, dans mon for intime tu m’enseignes la sagesse.

7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Puisses-tu me purifier avec l’hysope, pour que je sois pur! Puisses-tu me laver, pour que je sois plus blanc que neige!

8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Puisses-tu me faire entendre des accents d’allégresse et de joie, afin que ces membres que tu as broyés retrouvent leur joyeux entrain!

9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Détourne ton visage de mes péchés, efface toutes mes iniquités.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

O Dieu, crée en moi un cœur pur, et fais renaître dans mon sein un esprit droit.

11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Ne me rejette pas de devant ta face, ne me retire pas ta sainte inspiration.

12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Rends-moi la pleine joie de ton secours, et soutiens-moi avec ton esprit magnanime.

13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Je voudrais enseigner tes voies aux pécheurs, afin que les coupables reviennent à toi.

14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Préserve-moi, ô Dieu, Dieu de mon salut, d’un arrêt sanglant: ma langue célébrera ton équité.

15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Seigneur, puisses-tu m’ouvrir les lèvres, pour que ma bouche proclame tes louanges!

16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Car tu ne souhaites pas de sacrifices, je les offrirais volontiers tu ne prends point plaisir aux holocaustes:

17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

les sacrifices agréables à Dieu, c’est un esprit contrit; un cœur brisé et abattu, ô Dieu, tu ne le dédaignes point.

18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

Ah! dans ta bienveillance, daigne restaurer Sion, rebâtir les murailles de Jérusalem.

19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Alors tu agréeras des sacrifices pieux, holocaustes et victimes parfaites alors on présentera des taureaux sur ton autel.