Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Au maître de chant. Psaume de David. Lorsque Nathan le prophète vint le trouver, après qu’il fut allé vers Bethsabée. Aie pitié de moi, ô Dieu, selon ta bonté; selon ta grande miséricorde efface mes transgressions.

2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Lave-moi complètement de mon iniquité, et purifie-moi de mon péché.

3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Car je reconnais mes transgressions, et mon péché est constamment devant moi.

4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

C’est contre toi seul que j’ai péché, j’ai fait ce qui est mal à tes yeux, afin que tu sois trouvé juste dans ta sentence, sans reproche dans ton jugement.

5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Voici que je suis né dans l’iniquité et ma mère m’a conçu dans le péché.

6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Voici que tu veux que la sincérité soit dans le cœur au dedans de moi fais-moi connaître la sagesse.

7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Purifie-moi avec l’hysope, et je serai pur; lave-moi, et je serai plus blanc que la neige.

8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Annonce-moi la joie et l’allégresse, et les os que tu as brisés se réjouiront.

9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Détourne ta face de mes péchés, efface toutes mes iniquités.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

O Dieu, crée en moi un cœur pur, et renouvelle au dedans de moi un esprit ferme.

11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Ne me rejette pas loin de ta face, ne me retire pas ton esprit saint.

12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Rends-moi la joie de ton salut, et soutiens-moi par un esprit de bonne volonté.

13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

J’enseignerai tes voies à ceux qui les transgressent, et les pécheurs reviendront à toi.

14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

O Dieu, Dieu de mon salut, délivre-moi du sang versé, et ma langue célébrera ta justice.

15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Seigneur, ouvre mes lèvres, et ma bouche publiera ta louange.

16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Car tu ne désires pas de sacrifices, — je t’en offrirais, — tu ne prends pas plaisir aux holocaustes.

17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

Les sacrifices de Dieu, c’est un esprit brisé; ô Dieu, tu ne dédaignes pas un cœur brisé et contrit.

18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

Dans ta bonté, répands tes bienfaits sur Sion, bâtis les murs de Jérusalem!

19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Alors tu agréeras les sacrifices de justice, l’holocauste et le don parfait; alors on offrira des taureaux sur ton autel.