Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Al la ĥorestro. Psalmo de David, kiam venis al li la profeto Natan post lia aliĝo al Bat-Ŝeba. Korfavoru min, ho Dio, laŭ Via boneco; Laŭ Via granda kompatemeco elstreku miajn pekojn.

2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Lavu min tute pure de mia krimo, Kaj purigu min de mia peko.

3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Ĉar miajn kulpojn mi konsciadas; Kaj mia peko estas ĉiam antaŭ mi.

4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Antaŭ Vi sola mi pekis, Kaj mi faris tion, kio estas malbona antaŭ Viaj okuloj; Tial Vi estas justa en Via vorto Kaj pura en Via juĝo.

5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Mi estas ja naskita en krimo; Kaj en peko gravediĝis per mi mia patrino.

6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Vi amas ja veron en la koro, Kaj en kaŝiteco Vi aperigas al mi saĝon.

7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Senpekigu min per hisopo, kaj mi fariĝos pura; Lavu min, kaj mi estos pli blanka ol neĝo.

8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Aŭdigu al mi ĝojon kaj gajecon, Kaj regajiĝos la ostoj, kiujn Vi batis.

9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Kaŝu Vian vizaĝon de miaj pekoj, Kaj ĉiujn miajn krimojn elstreku.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

Koron puran kreu al mi, ho Dio, Kaj spiriton fidelan novigu en mi.

11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Ne forpuŝu min de Via vizaĝo, Kaj Vian sanktan spiriton ne forprenu de mi.

12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Redonu al mi la ĝojon de Via helpo; Kaj spirito bonfara fortikigu min.

13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Mi instruos al la krimuloj Vian vojon; Kaj pekuloj revenos al Vi.

14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Liberigu min de sango, ho Dio, Dio de mia savo; Mia lango kantos Vian justecon.

15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Ho, mia Sinjoro, malfermu miajn lipojn; Kaj mia buŝo rakontos Vian gloron.

16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Ĉar Vi ne deziras oferdonon, alie mi ĝin donus; Brulofero ne plaĉas al Vi.

17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

Oferdonoj al Dio estas spirito suferanta; Koron suferantan kaj humilan Vi, ho Dio, ne malŝatas.

18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

Bonfaru al Cion laŭ Via favoro, Konstruu la murojn de Jerusalem;

19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Tiam plaĉos al Vi oferdonoj de pieco, brulofero kaj plenofero; Tiam oni metos sur Vian altaron junajn bovojn.