Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Til Sangmesteren. En Salme af David,
2 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
dengang Natan kom til ham, efter at han havde været inde hos Batseba.
3 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Gud, vær mig naadig efter din Miskundhed, udslet mine Overtrædelser efter din store Barmhjertighed,
4 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
tvæt mig fuldkommen ren for min Skyld og rens mig for min Synd!
5 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Mine Overtrædelser kender jeg jo, min Synd staar mig altid for Øje.
6 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Mod dig har jeg syndet, mod dig alene, og gjort, hvad i dine Øjne er ondt, at du maa faa Ret, naar du taler, staa ren, naar du dømmer.
7 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Se, jeg er født i Misgerning, min Moder undfanged mig i Synd.
8 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Du elsker jo Sandhed i Hjertets Løndom, saa lær mig da Visdom i Hjertedybet.
9 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Rens mig for Synd med Ysop, tvæt mig hvidere end Sne;
10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
mæt mig med Fryd og Glæde, lad de Ben, du knuste, juble;
11 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
skjul dit Aasyn for mine Synder, udslet alle mine Misgerninger;
12 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
skab mig, o Gud, et rent Hjerte, giv en ny, en stadig Aand i mit Indre;
13 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
kast mig ikke bort fra dit Aasyn, tag ikke din hellige Aand fra mig;
14 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
glæd mig igen med din Frelse, giv mig til Støtte en villig Aand!
15 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Da vil jeg lære Overtrædere dine Veje, og Syndere skal vende om til dig.
16 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Fri mig fra Blodskyld, Gud, min Frelses Gud, saa skal min Tunge lovsynge din Retfærd;
17 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
Herre, aaben mine Læber, saa skal min Mund forkynde din Pris.
18 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
Thi i Slagtoffer har du ikke Behag, og gav jeg et Brændoffer, vandt det dig ikke.
19 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Offer for Gud er en sønderbrudt Aand; et sønderbrudt, sønderknust Hjerte agter du ikke ringe, o Gud. Gør vel i din Naade mod Zion, opbyg Jerusalems Mure! Da skal du have Behag i rette Ofre, Brænd— og Heloffer, da bringes Tyre op paa dit Alter.
