Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.