Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Psalmus Asaph. Deus deorum Dominus locutus est: et vocavit terram, A solis ortu usque ad occasum:
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
ex Sion species decoris eius.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Deus manifeste veniet: Deus noster et non silebit. Ignis in conspectu eius exardescet: et in circuitu eius tempestas valida.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Advocabit cælum desursum: et terram discernere populum suum.
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
Congregate illi sanctos eius: qui ordinant testamentum eius super sacrificia.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Et annunciabunt cæli iustitiam eius: quoniam Deus iudex est.
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Audi populus meus, et loquar: Israel, et testificabor tibi: Deus Deus tuus ego sum.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Non in sacrificiis tuis arguam te: holocausta autem tua in conspectu meo sunt semper.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Non accipiam de domo tua vitulos: neque de gregibus tuis hircos.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Quoniam meæ sunt omnes feræ silvarum, iumenta in montibus et boves.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Cognovi omnia volatilia cæli: et pulchritudo agri mecum est.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Si esuriero, non dicam tibi: meus est enim orbis terræ, et plenitudo eius.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Numquid manducabo carnes taurorum? aut sanguinem hircorum potabo?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Immola Deo sacrificium laudis: et redde Altissimo vota tua.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
Et invoca me in die tribulationis: eruam te, et honorificabis me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Peccatori autem dixit Deus: Quare tu enarras iustitias meas, et assumis testamentum meum per os tuum?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Tu vero odisti disciplinam: et proiecisti sermones meos retrorsum:
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Si videbas furem, currebas cum eo: et cum adulteris portionem tuam ponebas.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Os tuum abundavit malitia: et lingua tua concinnabat dolos.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Sedens adversus fratrem tuum loquebaris, et adversus filium matris tuæ ponebas scandalum:
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
hæc fecisti, et tacui. Existimasti inique quod ero tui similis: arguam te, et statuam contra faciem tuam.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Intelligite hæc qui obliviscimini Deum: nequando rapiat, et non sit qui eripiat.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
Sacrificium laudis honorificabit me: et illic iter, quo ostendam illi salutare Dei.
