Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Ein Psalm Asaphs. Gott, der HERR, der Mächtige, redet und ruft der Welt vom Aufgang der Sonne bis zu ihrem Niedergang.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Aus Zion bricht an der schöne Glanz Gottes.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Unser Gott kommt und schweigt nicht. Fressend Feuer geht vor ihm her und um ihn her ist ein großes Wetter.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Er ruft Himmel und Erde, daß er sein Volk richte:

5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."

“Versammelt mir meine Heiligen, die den Bund mit mir gemacht haben beim Opfer.”

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Und die Himmel werden seine Gerechtigkeit verkündigen; denn Gott ist Richter. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

“Höre, mein Volk, laß mich reden; Israel, laß mich unter dir zeugen: Ich, Gott, bin dein Gott.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Deines Opfers halber strafe ich dich nicht, sind doch deine Brandopfer immer vor mir.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Ich will nicht von deinem Hause Farren nehmen noch Böcke aus deinen Ställen.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Denn alle Tiere im Walde sind mein und das Vieh auf den Bergen, da sie bei tausend gehen.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Ich kenne alle Vögel auf den Bergen, und allerlei Tier auf dem Feld ist vor mir.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Wo mich hungerte, wollte ich dir nicht davon sagen; denn der Erdboden ist mein und alles, was darinnen ist.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Meinst du, daß ich Ochsenfleisch essen wolle oder Bocksblut trinken?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Opfere Gott Dank und bezahle dem Höchsten deine Gelübde

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

und rufe mich an in der Not, so will ich dich erretten, so sollst du mich preisen.”

16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Aber zum Gottlosen spricht Gott: “Was verkündigst du meine Rechte und nimmst meinen Bund in deinen Mund,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

so du doch Zucht hassest und wirfst meine Worte hinter dich?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Wenn du einen Dieb siehst, so läufst du mit ihm und hast Gemeinschaft mit den Ehebrechern.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Deinen Mund lässest du Böses reden, und deine Zunge treibt Falschheit.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Du sitzest und redest wider deinen Bruder; deiner Mutter Sohn verleumdest du.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Das tust du, und ich schweige; da meinst du, ich werde sein gleichwie du. Aber ich will dich strafen und will dir's unter Augen stellen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Merket doch das, die ihr Gottes vergesset, daß ich nicht einmal hinraffe und sei kein Retter da.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."

Wer Dank opfert, der preiset mich; und da ist der Weg, daß ich ihm zeige das Heil Gottes.”