Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Ein Psalm Asaphs. Gott, Gott Jahwe, redet und ruft der Erde vom Aufgang der Sonne bis zu ihrem Untergang.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Aus Zion, der Krone der Schönheit, strahlt Gott auf.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Unser Gott kommt und schweigt nicht. Verzehrendes Feuer geht vor ihm her, und rings um ihn stürmt es gewaltig.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Er ruft dem Himmel droben zu und der Erde, damit er sein Volk richte:
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
“Versammelt mir meine Frommen, die den Bund mit mir beim Opfer schlossen!”
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Da verkündigte der Himmel seine Gerechtigkeit; denn Gott ist Richter. (Sela)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
“Höre, mein Volk, laß mich reden; Israel, laß mich wider dich zeugen: Gott, dein Gott, bin ich!
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
“Nicht wegen deiner Opfer will ich dich zur Rede setzen - sind doch deine Brandopfer beständig vor mir!
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
“Ich mag nicht Farren aus deinem Hause nehmen, noch Böcke aus deinen Hürden.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
“Denn mein sind alle Tiere des Waldes, das Vieh auf den Bergen mit ihren Tausenden.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
“Ich kenne alle Vögel auf den Bergen, und was sich im Gefilde regt, ist mir bewußt.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
“Wenn mich hungerte, würde ich dir's nicht sagen; denn mein ist der Erdkreis und was ihn füllt.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
“Esse ich etwa das Fleisch von Stieren oder trinke ich das Blut von Böcken?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
“Opfere Gott Dank, so wirst du dem Höchsten deine Gelübde bezahlen!
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
“Und rufe mich an am Tage der Not: ich will dich erretten und du sollst mich preisen!”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Zum Gottlosen aber spricht Gott: “Was hast du meine Satzungen herzuzählen und nimmst meinen Bund in deinen Mund,
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
“während du doch Zucht hassest und meine Worte hinter dich wirfst?
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
“Wenn du einen Dieb sahst, so liefst du mit ihm und mit Ehebrechern hattest du Gemeinschaft.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
“Du lässest deinen Mund sich frei in Bosheit ergehen, und deine Zunge flicht Betrug.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
“Du sitzest da, redest wider deinen Bruder, bringst Beschimpfung auf den Sohn deiner Mutter.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
“Solches thatest du, und ich schwieg. Da meintest du, ich sei ganz wie du. “Aber ich will dich zur Rechenschaft ziehn und dir's vor Augen stellen!
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
“Merkt doch dies, die ihr Gottes vergeßt, daß ich nicht hinwegraffe, ohne daß jemand zu retten vermag.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
“Wer Dank opfert, ehrt mich, und wer unsträflich wandelt, den will ich seine Lust sehen lassen an Gottes Heil!”
