Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
A Psalm of Asaph. The God of gods — Jehovah — hath spoken, And He calleth to the earth From the rising of the sun unto its going in.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
From Zion, the perfection of beauty, God shone.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Our God cometh, and is not silent, Fire before Him doth devour, And round about him it hath been very tempestuous.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He doth call unto the heavens from above, And unto the earth, to judge His people.
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
Gather ye to Me My saints, Making covenant with Me over a sacrifice.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
And the heavens declare His righteousness, For God Himself [is] judge. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hear, O My people, and I speak, O Israel, and I testify against thee, God, thy God [am] I.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Not for thy sacrifices do I reprove thee, Yea, thy burnt-offerings [Are] before Me continually.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I take not from thy house a bullock, From thy folds he goats.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
For Mine [is] every beast of the forest, The cattle on the hills of oxen.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I have known every fowl of the mountains, And the wild beast of the field [is] with Me.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I am hungry I tell not to thee, For Mine [is] the world and its fulness.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Do I eat the flesh of bulls, And drink the blood of he-goats?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Sacrifice to God confession, And complete to the Most High thy vows.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
And call Me in a day of adversity, I deliver thee, and thou honourest Me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
And to the wicked hath God said: What to thee — to recount My statutes? That thou liftest up My covenant on thy mouth?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Yea, thou hast hated instruction, And dost cast My words behind thee.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
If thou hast seen a thief, Then thou art pleased with him, And with adulterers [is] thy portion.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Thy mouth thou hast sent forth with evil, And thy tongue joineth deceit together,
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Thou sittest, against thy brother thou speakest, Against a son of thy mother givest slander.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
These thou didst, and I kept silent, Thou hast thought that I am like thee, I reprove thee, and set in array before thine eyes.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Understand this, I pray you, Ye who are forgetting God, Lest I tear, and there is no deliverer.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
He who is sacrificing praise honoureth Me, As to him who maketh a way, I cause him to look on the salvation of God!
