Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
A Melody of Asaph. El, Elohim, Yahweh, hath spoken, and culled the earth, From the rising of the sun, unto the going in thereof:
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Out of Zion the perfection of beauty, God, hath shone forth.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Let our God come, and let him not keep silence! A fire—before him, shall devour, And, around him, hath it become exceeding tempestuous:
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He calleth, Unto the heavens above, And unto the earth, That he may judge his people.
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
Gather yourselves unto me—ye my men of lovingkindness, Who have solemnised my covenant over sacrifice.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Now have the heavens declared his righteousness, Because, God, is, about to judge. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hear, O my people, and I will speak, O Israel, and I will adjure thee, God, thine own God, I am: —
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Not, for thy sacrifices, will I reprove thee, Nor for thine ascending-offerings, before me continually:
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I will not take out of thy house—a bullock, Nor out of thy folds—he-goats;
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
For, mine, is every wild-beast of the forest, The cattle on the mountains, in their thousands;
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I know every bird of the mountains, And, the moving things of the plain, are with me:
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I were hungry, I would not tell thee, For, mine, is the world, and the fulness thereof.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Will I eat the flesh of mighty oxen? Or, the blood of he-goats, will I drink?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Sacrifice to God a thankoffering, And pay to the Most High thy vows;
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
Call upon me, then, in the day of distress, I will deliver thee, that thou mayest glorify me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
But, to the lawless one, God saith, What hast, thou, to do, to recount my statutes? Or that thou hast taken up my covenant upon thy mouth?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Seeing that, thou, hast hated correction, And hast cast my words behind thee;
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
If thou sawest a thief, then didst thou run with him, —And, with adulterers, hath been thy chosen life;
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Thy mouth, hast thou thrust into wickedness, And, thy tongue, kept weaving deceit;
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Thou wouldst sit down—Against thine own brother, wouldst thou speak, Against thine own mother’s son, wouldst thou expose a fault: —
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
These things, hast thou done, and I have kept silence, Thou thoughtest that I should really be like thyself, I will convict thee, yea I will set [thine offences] in order before thine eyes.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Understand this, I pray you, ye forgetters of GOD, Lest I tear in pieces, and there be none to deliver: —
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
He that sacrificeth a thankoffering, will glorify me, —And will prepare a way by which I may show him the salvation of God.
