Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
“A psalm of Assaph.” The God of gods, the Lord, speaketh, and calleth the earth, from the rising of the sun unto his setting.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Out of Zion, the perfection of beauty, God shineth forth.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Our God is coming, and will not keep silence: a fire devoureth before him, and round him there rageth a mighty storm.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He will call to the heavens above, and to the earth, to judge his people.
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
“Gather together unto me my pious servants, who make a covenant with me by sacrifice.”
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
And the heavens tell of his righteousness; for God is judge himself. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
“Hear, O my people, and I will speak; O Israel, and I will testify against thee: God, thy God, am I.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Not because of thy sacrifices will I reprove thee; and thy burnt-offerings are continually before me.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I will not take a bullock out of thy house, nor he-goats out of thy folds.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
For mine are all the beasts of the forest, the cattle upon a thousand mountains.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I know all the fowls of the mountains: whatever moveth on the fields is with me.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I were hungry, I would not say it to thee; for mine is the world, and what filleth it.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Do I eat the flesh of fatted bulls, or drink the blood of he-goats?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Offer unto God thanksgiving; and pay unto the Most High thy vows;
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
And call on me on the day of distress: I will deliver thee, — and so wilt thou glorify me.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
But unto the wicked God saith, “What hast thou to do to relate my statutes, and why bearest thou my covenant upon thy mouth?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
And yet thou hatest instruction, and castest my words behind thee.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
When thou seest a thief, then art thou pleased with him, and with adulterers hast thou thy portion.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Thou lettest loose thy mouth with evil, and thy tongue frameth deceit.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Thou sittest and speakest against thy brother; against thy own mother's son thou utterest slander.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
These things hast thou done, and I kept silence: thou didst ween that I am like thyself; [but] I will reprove thee, and set it in order before thy eyes.”
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Do but reflect on this, ye that forget God, lest I tear [you] in pieces, with none to deliver.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
Whoso offereth thanksgiving glorifieth me: and to him that ordereth his course aright, will I show the salvation of God.
