Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Een psalm van Asaf. De God der goden, de HEERE spreekt, en roept de aarde, van den opgang der zon tot aan haar ondergang.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Uit Sion, de volkomenheid der schoonheid, verschijnt God blinkende.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Onze God zal komen en zal niet zwijgen; een vuur voor Zijn aangezicht zal verteren, en rondom Hem zal het zeer stormen.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Hij zal roepen tot den hemel van boven, en tot de aarde, om Zijn volk te richten.

5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."

Verzamelt Mij Mijn gunstgenoten, die Mijn verbond maken met offerande!

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

En de hemelen verkondigen Zijn gerechtigheid; want God Zelf is Rechter. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Hoort, Mijn volk! en Ik zal spreken; Israel! en Ik zal onder u betuigen; Ik, God, ben uw God.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Om uw offeranden zal Ik u niet straffen, want uw brandofferen zijn steeds voor Mij.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Ik zal uit uw huis geen var nemen, noch bokken uit uw kooien;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Want al het gedierte des wouds is Mijn, de beesten op duizend bergen.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Ik ken al het gevogelte der bergen, en het wild des velds is bij Mij.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Zo Mij hongerde, Ik zou het u niet zeggen; want Mijn is de wereld en haar volheid.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Zou Ik stierenvlees eten, of bokkenbloed drinken?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Offert Gode dank, en betaalt den Allerhoogste uw geloften.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

En roept Mij aan in den dag der benauwdheid; Ik zal er u uithelpen, en gij zult Mij eren.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Maar tot den goddeloze zegt God: Wat hebt gij Mijn inzettingen te vertellen, en neemt Mijn verbond in uw mond?

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Dewijl gij de kastijding haat, en Mijn woorden achter u henenwerpt.

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Indien gij een dief ziet, zo loopt gij met hem; en uw deel is met de overspelers.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Uw mond slaat gij in het kwade, en uw tong koppelt bedrog.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Gij zit, gij spreekt tegen uw broeder; tegen den zoon uwer moeder geeft gij lastering uit.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Deze dingen doet gij, en Ik zwijg; gij meent, dat Ik te enenmale ben, gelijk gij; Ik zal u straffen, en zal het ordentelijk voor uw ogen stellen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Verstaat dit toch, gij godvergetenden! opdat Ik niet verscheure en niemand redde.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."

Wie dankoffert, die zal Mij eren; en wie zijn weg wel aanstelt, dien zal Ik Gods heil doen zien.