< Psaltaren 50 >

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Zaburi mar Asaf. Jal Manyalo Duto, Nyasaye ma en Jehova Nyasaye, wuoyo kendo luongo ji duto modak e piny mondo ochokrene kaachiel, chakre wuok chiengʼ nyaka podho chiengʼ.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Nyasaye rieny gie Sayun, dala ma berne longʼo chuth.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Nyasachwa biro kendo ok obi lingʼ mach ni e nyime mawangʼo gik moko pep, kendo ahiti mager olwore.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Oluongo joma odak e polo malo kaachiel gi joma odak e piny, mondo oyal joge:
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
“Choknauru joga maler, mane otimo koda singruok e yor misango.”
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Kendo polo hulo timne makare, nikech Nyasaye owuon e jangʼad bura. (Sela)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
“Winjuru, yaye joga, mondo awuo kodu, yaye jo-Israel, chiknauru itu mondo atim neno ma akwedougo: An Nyasaye ma Nyasachu.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Ok akweru nikech wach misengini mutimona, kata nikech misango miwangʼo pep, mosiko ka nitie e nyima.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Ok agomb rwath moro amora moa e kundeu kata diek moa e abilni magu,
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
nikech le moro amora manie bungu en mara, kaachiel gi jamni makwayo ewi gode gana achiel.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Angʼeyo nying winyo ka winyo manie wi gode, kendo gik mochwe duto manie pewe gin maga.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Ka dine bed ni kech kaya to ok dak anyisu, nikech piny en mara, kaachiel gi gik moko duto manie iye.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Uparo ni achamo ring rwedhi kata ni amadho remb diek?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Chiwuru misango mar goyo erokamano ni Nyasaye, chopuru singruok mau ne Nyasaye Man Malo Moloyo,
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
kendo luongauru e kinde ma un e chandruok; to abiro resou e chandruokugo, eka ubiro miya duongʼ.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Joma timbegi richo to Nyasaye wachonegi ni: “Ngʼa momiyou thuolo mar olo chikena kata mondo ukaw singruok maga kaka mau?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Ere kaka dutim kamano to uchayo puonjna kendo udiro wechena katoku!
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Ka uneno jakuo to uriworu kode kendo uchodo mana kaka joma moko timo.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Utiyo gi dhou kuom timo richo kendo lewu oikore ne wuond.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Usiko uwuoyo marach kuom joweteu kendo ukuotho koda ka oweteu mahie ma uago e ich achiel.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Gigi duto usetimo ka an to alingʼ; useparo ni an bende achalo kodu. To koro akwerou kendo anyisou e wangʼu ni useketho kuom timo gigo duto.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
“Paruru matut kuom wachni, un joma wigi wil gi Nyasaye, nono to abiro kidhou matindo tindo, maonge ngʼama diresu:
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
Ngʼat ma timona misango mar erokamano miya duongʼ mondo olos yo moriere tir, kendo anyise kaka warruok mar Nyasaye chalo.”

< Psaltaren 50 >