Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

En Psalme af Asaf. Den Almægtige, Gud Herren har talt og kaldet ad Jorden, fra Solens Opgang indtil dens Nedgang.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Fra Zion, Skønhedens Krone, aabenbarede Gud sig herligt.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Vor Gud skal komme og ikke tie; en Ild for hans Ansigt skal fortære, og omkring ham stormer det saare.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Han kalder ad Himmelen oventil og ad Jorden for at dømme sit Folk.

5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."

„Samler mig mine hellige, som have sluttet Pagt med mig ved Offer‟.

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Og Himlene kundgjorde hans Retfærdighed; thi Gud, han er Dommer. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Hør, mit Folk, og jeg vil tale; Israel! og jeg vil vidne imod dig; jeg er Gud, din Gud.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Jeg vil ikke gaa i Rette med dig for dine Slagtofre og for dine Brændofre, som ere altid for mig.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Jeg vil ikke tage en Okse af dit Hus, ej heller Bukke af dine Stalde.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Thi alle Dyrene i Skoven høre mig til, Dyrene paa Bjergene i Tusindtal.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Jeg kender alle Fuglene paa Bjergene, og hvad der vrimler paa Marken, er hos mig.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Dersom jeg hungrede, vilde jeg ikke sige dig det; thi Jorderige hører mig til og dets Fylde.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Skulde jeg vel æde Oksers Kød eller drikke Bukkes Blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Offer Gud Taksigelse og betal den Højeste dine Løfter!

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

Og kald paa mig paa Nødens Dag; jeg vil udfri dig, og du skal ære mig.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Men til den ugudelige siger Gud: Hvad kommer det dig ved at tale om mine Skikke og at tage min Pagt i din Mund,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

da du dog hader Tugt og kaster mine Ord bag dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Dersom du ser en Tyv, da er du Ven med ham, og med Horkarle er din Del.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Du skikker din Mund til ondt, og med din Tunge digter du Svig.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Du sidder og taler imod din Broder, du sætter Klik paa din Moders Søn.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Disse Ting har du gjort, og jeg har tiet; du har tænkt, at jeg vel var som du; men jeg vil straffe dig og stille det frem for dine Øjne.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Forstaar dog dette, I, som have glemt Gud! at jeg ikke skal rive bort, og der ingen er, som frier.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."

Den, som ofrer Taksigelse, han ærer mig, og den, som agter paa Vejen, ham vil jeg lade se Guds Frelse.