Psaltaren 5

1 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.

2 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.

3 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.

4 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.

5 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.

6 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.

7 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.

8 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.

9 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.

10 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.

11 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.

12 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.

Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.