Psaltaren 5

1 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

Til songmeisteren, til Nehilot; ein salme av David. Vend øyra til mine ord, Herre, gjev gaum etter min sukk!

2 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

Lyd til mitt rop um hjelp, min konge og min Gud! For til deg bed eg.

3 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

Herre, um morgonen vil du høyre mi røyst; um morgonen legg eg mi sak fram for deg og ventar.

4 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

For du er ikkje ein Gud som hev hugnad i ugudleg åtferd; den vonde fær ikkje bu hjå deg.

5 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

Dei ovmodige kann ikkje standa seg for dine augo; du hatar alle som gjer urett.

6 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

Du let deim som talar lygn ganga under; den blodgiruge og falske mann styggjest Herren ved.

7 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

Men eg vil ved di store miskunn ganga inn i ditt hus, vil med otte for deg falla ned framfyre ditt heilage tempel.

8 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

Herre, leid meg ved di rettferd, for deira skuld som lurar på meg, jamna din veg for meg!

9 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

For det finst ikkje sanning i deira munn; det indre i deim er ein avgrunn; strupen deira er ei opi grav; tunga si gjer dei hål.

10 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

Gud, døm dei skuldige! Lat deim falla for sine eigne meinråder, støyt deim ned for deira mange misgjerningar! for dei hev gjort upprør mot deg.

11 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

Men lat alle deim gleda seg, som set si lid til deg! Lat deim til æveleg tid fagna seg høgt, av di du vil verja deim; og lat deim som elskar ditt namn frygda seg i deg!

12 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.

For du, Herre, velsignar den rettferdige; du vernar honom med nåde som med ein skjold.