Psaltaren 5
1 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.
To the ouercomere on the eritagis, the song of Dauid. Lord, perseyue thou my wordis with eeris; vndurstonde thou my cry.
2 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.
Mi kyng, and my God; yyue thou tent to the vois of my preier.
3 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.
For, Lord, Y schal preie to thee; here thou eerly my vois.
4 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.
Eerli Y schal stonde nyy thee, and Y schal se; for thou art God not willynge wickidnesse.
5 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.
Nethir an yuel willid man schal dwelle bisidis thee; nethir vniust men schulen dwelle bifor thin iyen.
6 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.
Thou hatist alle that worchen wickidnesse; thou schalt leese alle that speken leesyng. The Lord schal holde abhomynable a manquellere, and gileful man.
7 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.
But, Lord, in the multitude of thi merci Y schal entre in to thin hows; Y schal worschipe to thin hooli temple in thi drede.
8 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.
Lord, lede thou forth me in thi riytfulnesse for myn enemyes; dresse thou my weie in thi siyt.
9 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.
For whi treuthe is not in her mouth; her herte is veyn.
10 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.
Her throte is an opyn sepulcre, thei diden gilefuli with her tungis; God, deme thou hem. Falle thei doun fro her thouytis, vp the multitude of her wickidnessis caste thou hem doun; for, Lord, thei han terrid thee to ire.
11 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.
And alle that hopen in thee, be glad; thei schulen make fulli ioye with outen ende, and thou schalt dwelle in hem. And alle that louen thi name schulen haue glorie in thee;
12 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
for thou schalt blesse a iust man. Lord, thou hast corouned vs, as with the scheeld of thi good wille.
