Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Til songmeisteren; av Korahs born; ein salme. Høyr dette, alle folk, vend øyra til, alle de som bur i verdi,

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

både låge og høge, rik og fatig, alle saman!

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Min munn skal tala visdom, og det som mitt hjarta tenkjer upp, er vit.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Eg vil bøygja mitt øyra til fyndord, eg vil lata upp mi gåta til harpeljod.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Kvi skal eg ottast i dei vonde dagar, når vondskap av mine forfylgjarar kringset meg,

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

dei som set si lit til sitt gods og rosar seg av sin store rikdom?

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

Ein mann kann ikkje løysa ut ein bror, kann ikkje gjeva Gud løysepengar for honom

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

- utløysingi av deira liv er for dyr, og han let det vera til æveleg tid -

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

so han skulde halda ved å liva for alltid og ikkje sjå gravi.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Nei, han må sjå: Vismenner døyr, dåre og fåviting gjeng burt alle saman og let sitt gods etter seg til andre.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Deira inste tanke er at deira hus skal standa æveleg, deira bustader frå ætt til ætt; dei kallar sin jorder etter sine namn.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Men eit menneskje i høg vyrdnad vert ikkje verande; han er lik dyri, dei må tagna.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

So gjeng det deim som er fulle av tru til seg sjølve, og etter deim fylgjer dei som likar deira tale. (Sela)

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

Som sauer vert dei førde ned i helheimen, dauden gjæter deim, og dei trurøkne tred deim ned, når morgonen renn; og deira skapnad vert øydelagd av helheimen, so dei hev ingen heimstad lenger. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Men Gud skal løysa ut mi sjæl or handi på helheimen; for han skal taka meg til seg. (Sela) (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Ottast ikkje når ein mann vert rik, når hans hus kjem til stor æra!

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

For han skal ingen ting taka med seg når han døyr; hans æra skal ikkje fara ned etter honom.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Um han og velsignar si sjæl i si livstid, og dei prisar deg for di du gjer deg gode dagar,

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

so skal du då koma til di fedreætt, dei som ikkje ser ljoset i all æva.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Eit menneskje i høg vyrdnad, som ikkje hev vit, vert lik dyri; dei må tagna.