Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

In finem, filiis Core Psalmus. Audite hæc omnes Gentes: auribus percipite omnes, qui habitatis orbem:

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Quique terrigenæ, et filii hominum: simul in unum dives et pauper.

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Os meum loquetur sapientiam: et meditatio cordis mei prudentiam.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Inclinabo in parabolam aurem meam: aperiam in psalterio propositionem meam.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Cur timebo in die mala? iniquitas calcanei mei circumdabit me:

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Qui confidunt in virtute sua: et in multitudine divitiarum suarum gloriantur.

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

Frater non redimit, redimet homo: non dabit Deo placationem suam.

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

Et pretium redemptionis animæ suæ: et laborabit in æternum,

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

et vivet adhuc in finem.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Non videbit interitum, cum viderit sapientes morientes: simul insipiens, et stultus peribunt. Et relinquent alienis divitias suas:

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

et sepulchra eorum domus illorum in æternum. Tabernacula eorum in progenie, et progenie: vocaverunt nomina sua in terris suis.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Et homo, cum in honore esset, non intellexit: comparatus est iumentis insipientibus, et similis factus est illis.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

Hæc via illorum scandalum ipsis: et postea in ore suo complacebunt.

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

Sicut oves in inferno positi sunt: mors depascet eos. Et dominabuntur eorum iusti in matutino: et auxilium eorum veterascet in inferno a gloria eorum. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Verumtamen Deus redimet animam meam de manu inferi, cum acceperit me. (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Ne timueris cum dives factus fuerit homo: et cum multiplicata fuerit gloria domus eius.

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

Quoniam cum interierit, non sumet omnia: neque descendet cum eo gloria eius.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Quia anima eius in vita ipsius benedicetur: confitebitur tibi cum benefeceris ei.

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

Introibit usque in progenies patrum suorum: et usque in æternum non videbit lumen.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Homo, cum in honore esset, non intellexit: comparatus est iumentis insipientibus, et similis factus est illis.