Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
A karmesternek. Kórach fiaitól. Zsoltár. Halljátok ezt, mind a népek, figyeljetek, mind a világ lakói,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
ember fiai is, férfi fiai is, egyaránt gazdag és szűkölködő!
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Szájam bölcseséget beszél és szívem gondolata értelem.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Példázatnak hajtom oda fülemet, hárfa mellett nyitom meg rejtvényemet.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Miért féljek bajnak napjaiban, mikor bűn környez sarkaimon
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
A kik vagy onukban bíznak s nagy gazdagságukkal dicsekszenek –
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
testvérét megváltani nem váltja meg senki, nem adhatja Istennek a váltságdíjat.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Hisz drága volna saját lelkük megváltása – abban is hagyja örökre –
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
hogy tovább élne, mindétig, nem látná a vermet.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Bizony, látja! Bölcsek meghalnak, balga és oktalan egyaránt elvesznek és másokra hagyják vagyonukat.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Belső gondolatuk: házaik örökre megmaradnak, lakásaik nemzedékre meg nemzedékre; nevükkel nevezték meg a. földeket.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
De az ember az ő dicsőségében nem marad meg, hasonlít a barmokhoz, melyek elpusztulnak.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Ez az útjuk az ő balgaságuk; utánuk is lesznek, kik beszédjüket kedvelik. Széla.
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Mint juhokat, az alvilágba tették, a halál legelteti őket; majd uralkodnak rajtuk reggelre az egyenesek, és alakjukat elenyészteti az alvilág, hogy hajlékuk se legyen. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Ámde Isten megváltja lelkemet az alvilág hatalmától, mert magához vesz engem. Széla. (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Ne félj, midőn meggazdagszik valaki, midőn sokasodik háza dicsősége;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
mert holtában nem visz el semmit, nem száll le ő utána dicsősége.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Bár életében önnönmagát áldja, és magasztalnak téged, midőn jót teszel magaddal:
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
odajutsz őseid nemzedéhéhez, kik örökre nem látnak világosságot.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Ember az ő dicsőségében, de értelem hiján, hasonlít a barmokhoz, melyek elpusztulnak.
