Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Au chef des chantres. Par les fils de Coré. Psaume. Ecoutez ceci, vous toutes, ô nations, soyez attentifs, vous tous, habitants du globe,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
les hommes d’humble condition comme les grands personnages, ensemble les riches et les pauvres!
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Ma bouche prêche la sagesse, et la raison inspire les pensées de mon cœur.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Je prête l’oreille aux sentences poétiques, et prélude avec la harpe aux piquants aphorismes.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Pourquoi m’exposerais-je à avoir peur aux jours de l’adversité? à me voir enveloppé par le péché qui s’attacherait à mes talons?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
De ceux qui se fient à leurs biens, et se glorifient de l’abondance de leurs richesses,
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
pas un ne saurait racheter son frère, ni donner à Dieu le coût de sa rançon.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Le rachat de leur âme est à trop haut prix, il faut y renoncer à jamais.
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Pensent-ils donc vivre toujours, ne pas voir la tombe?
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Ils remarquent pourtant que les sages meurent, tout comme périssent le fou et le sot, en laissant leurs biens à d’autres.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Ils s’imaginent que leurs maisons vont durer éternellement, leurs demeures de génération en génération, qu’ils attacheront leurs noms à leurs domaines.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Or les hommes ne se perpétuent pas dans leur splendeur; semblables aux animaux, ils ont une fin.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Cette attitude chez eux est pure folie: qu’ils puissent, de leur bouche, se déclarer satisfaits de l’avenir. (Sélah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Comme un troupeau ils s’avancent vers le Cheol; le matin venu, les hommes droits auront raison d’eux; le Cheol consume jusqu’à leur forme, ne leur servant pas longtemps de demeure. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Toutefois Dieu délivrera mon âme du Cheol, quand il lui plaira de me retirer. (Sélah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Ne sois pas alarmé si quelqu’un s’enrichit, et voit s’accroître le luxe de sa maison!
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Car, quand il mourra, il n’emportera rien; son luxe ne le suivra point dans la tombe.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Il a beau se dire heureux durant sa vie, s’attirer des hommages par son bien-être:
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
il ira rejoindre la génération de ses pères, qui plus jamais ne verront la lumière.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
L’Homme, au sein du luxe, s’il manque de raison, est pareil aux animaux: sa fin est certaine.
