< Psaltaren 49 >

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Au maître de chant. Psaume des fils de Coré. Ecoutez tous ceci, ô peuples; prêtez l’oreille vous tous habitants du monde,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
hommes du commun et hommes de condition, ensemble riches et pauvres.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Ma bouche va faire entendre des paroles sages, et mon cœur a des pensées pleines de sens.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Je prête l’oreille aux sentences que Dieu m’inspire; j’explique mon énigme au son de la harpe.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Pourquoi craindrais-je aux jours du malheur, lorsque l’iniquité de mes persécuteurs m’assiège?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Eux qui mettent leur confiance dans leurs biens, leur gloire dans leurs grandes richesses!
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Un homme ne peut racheter son frère, ni payer à Dieu sa rançon.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Le rachat de leur vie est trop cher; il est à jamais impossible,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
pour qu’il vive éternellement, et qu’il ne voie jamais la fosse.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Non, il la verra; les sages meurent, l’insensé et le stupide périssent également, laissant à d’autres leurs biens.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Ils s’imaginent que leurs maisons seront éternelles, que leurs demeures subsisteront d’âge en âge, et ils donnent leurs noms à leurs domaines.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Mais, même dans sa splendeur, l’homme ne dure pas; il est semblable aux biches qui périssent.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Tel est leur sort, à ces hommes si confiants, et à ceux qui les suivent en approuvant leurs discours. — Séla.
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Comme un troupeau, ils sont poussés dans le schéol, la mort est leur pasteur; le matin, les hommes droits dominent sur eux, et leur ombre se consumera au schéol, sans autre demeure. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Mais Dieu rachètera mon âme de la puissance du schéol, car il me prendra avec lui. — Séla. (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Ne crains donc pas, quand un homme s’enrichit, quand s’accroît l’opulence de sa maison.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Car il n’emportera rien à sa mort, son opulence ne descendra pas avec lui.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Il aura beau s’estimer heureux pendant sa vie; on aura beau te louer des jouissances que tu te donnes:
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Tu iras rejoindre la génération de tes pères, qui jamais ne reverront la lumière.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
L’homme, même dans sa splendeur, ne comprend pas, il est semblable aux bêtes qui périssent.

< Psaltaren 49 >