Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
To the Overseer. — By sons of Korah. A Psalm. Hear this, all ye peoples, Give ear, all ye inhabitants of the world.
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Both low and high, together rich and needy.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
My mouth speaketh wise things, And the meditations of my heart [are] things of understanding.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
I incline to a simile mine ear, I open with a harp my riddle:
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Why do I fear in days of evil? The iniquity of my supplanters doth compass me.
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Those trusting on their wealth, And in the multitude of their riches, Do shew themselves foolish.
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
A brother doth no one at all ransom, He doth not give to God his atonement.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
And precious [is] the redemption of their soul, And it hath ceased — to the age.
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
And still he liveth for ever, He seeth not the pit.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
For he seeth wise men die, Together the foolish and brutish perish, And have left to others their wealth.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Their heart [is]: Their houses [are] to the age, Their tabernacles to all generations. They proclaimed their names over the lands.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
And man in honour doth not remain, He hath been like the beasts, they have been cut off.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
This their way [is] folly for them, And their posterity with their sayings are pleased. (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
As sheep for Sheol they have set themselves, Death doth afflict them, And the upright rule over them in the morning, And their form [is] for consumption. Sheol [is] a dwelling for him. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Only, God doth ransom my soul from the hand of Sheol, For He doth receive me. (Selah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Fear not, when one maketh wealth, When the honour of his house is abundant,
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
For at his death he receiveth nothing, His honour goeth not down after him.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
For his soul in his life he blesseth, (And they praise thee when thou dost well for thyself.)
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
It cometh to the generation of his fathers, For ever they see not the light.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Man in honour, who understandest not, Hath been like the beasts, they have been cut off!
