Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
“For the leader of the music. A psalm of the sons of Korah.” Hear this, all ye nations; Give ear, all ye inhabitants of the world;
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Both high and low, rich and poor alike!
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
My mouth shall speak wisdom, And the meditation of my mind shall be understanding.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
I will incline mine ear to a poem; I will utter my song upon the harp.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Why should I fear in the days of adversity, When the iniquity of my adversaries encompasseth me;
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
They who trust in their riches, And glory in the greatness of their wealth?
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
No one can redeem his brother from death, Nor give a ransom for him to God,
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
That he should live to eternity, And not see the pit.
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Too costly is the redemption of his life, And he giveth it up for ever.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
For he seeth that wise men die, As well as the foolish and the ignorant; They perish alike, And leave their wealth to others.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
They imagine that their houses will endure for ever, And their dwelling-places from generation to generation: Men celebrate their names on the earth.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Yet man, who is in honor, abideth not; He is like the beasts that perish.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Such is the way which is their confidence! And they who come after them approve their maxims. (Pause)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Like sheep they are cast into the underworld; Death shall feed upon them; And the upright shall soon trample upon them. Their form shall be consumed in the underworld, And they shall no more have a dwelling-place. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
But God will redeem my life from the underworld; Yea, he will take me under his care. (Pause) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Be not thou afraid, when one becometh rich; When the glory of his house is increased!
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
For, when he dieth, he will carry nothing away; His glory will not descend after him.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Though in his life he thought himself happy, —Though men praised thee, while thou wast in prosperity, —
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Yet shalt thou go to the dwelling-place of thy fathers, Who never more shall see the light!
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
The man who is in honor, but without understanding, Is like the beasts that perish.
