< Psaltaren 49 >
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Alamoth. To the chief music-maker. Of the sons of Korah. A Psalm. Give attention to this, all you peoples; let your ears be open, all you who are living in the world.
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
High and low together, the poor, and those who have wealth.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
From my mouth will come words of wisdom; and in the thoughts of my heart will be knowledge.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
I will put my teaching into a story; I will make my dark sayings clear with music.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
What cause have I for fear in the days of evil, when the evil-doing of those who are working for my downfall is round about me?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Even of those whose faith is in their wealth, and whose hearts are lifted up because of their stores.
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Truly, no man may get back his soul for a price, or give to God the payment for himself;
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
(Because it takes a great price to keep his soul from death, and man is not able to give it.)
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
So that he might have eternal life, and never see the underworld.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
For he sees that wise men come to their end, and foolish persons of low behaviour come to destruction together, letting their wealth go to others.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
The place of the dead is their house for ever, and their resting-place through all generations; those who come after them give their names to their lands.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
But man, like the animals, does not go on for ever; he comes to an end like the beasts.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
This is the way of the foolish; their silver is for those who come after them, and their children get the pleasure of their gold. (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol )
Death will give them their food like sheep; the underworld is their fate and they will go down into it; their flesh is food for worms; their form is wasted away; the underworld is their resting-place for ever. (Sheol )
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol )
But God will get back my soul; for he will take me from the power of death. (Selah) (Sheol )
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Have no fear when wealth comes to a man, and the glory of his house is increased;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
For at his death, he will take nothing away; his glory will not go down after him.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Though he might have pride in his soul in his life-time, and men will give you praise if you do well for yourself,
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
He will go to the generation of his fathers; he will not see the light again.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Man, like the animals, does not go on for ever; he comes to an end like the beasts.