Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Kuom jatend wer. Zaburi mar yawuot Kora. Winjuru wachni, un ji duto: chikuru itu, un duto mudak e pinyni,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
un joma odhier kod joma idew, jo-mwandu gi jodhier machalre:
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Dhoga biro wacho weche mag rieko, weche moa e chunya biro miyo ji winjo tiend weche.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Abiro chiko ita ne ngero moro; abiro nyiso tiend midhiero mara ka agoyo nyatitina:
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
En ngʼa monego aluor ka ndalo mag richo obiro, ka jo-miriambo ma timbegi richo olwora.
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Joma oketo genogi kuom mwandu kendo masungore kuom mwandugi mathoth?
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Onge ngʼama nyalo waro ngima nyawadgi kata manyalo chulo Nyasaye nengo moromo ware.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Nikech yor waro dhano tek ahinya, maonge nengo madichul marom,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
ma dimi odag nyaka chiengʼ kendo kik odhi e liel.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Nikech ongʼere ne ji duto ni joma riek tho, mana kaka joma ofuwo gi joma omingʼ, bende tho mi giwe mwandu ne joma moko.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Lietegi ema biro siko kaka utegi nyaka chiengʼ kendo ema gibiro dakie higni gi higni ma ok rum, kata obedo ni negimako lope mathoth koni gi koni.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
To ongʼere ni dhano ok siki e piny, kata obed gi mwandu mathoth machal nade, to otho mana kaka le bende tho.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Mano e gima biro timore ne joma ogenore kendgi giwegi, kendo ne joma luwogi, moluwo wechegi. (Sela)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Gichomo liete mokuny nigi mana kaka rombe kendo tho biro lokogi chiembe. Joma ngimagi oriere tir biro loyogi ka piny oru, to dendgi biro towo e liete, ka gin mabor gi utegi madongo machalo ute ruodhi. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Anto Nyasaye biro reso chunya mi ogola e liel adier, obiro kawa mi odhi koda ire. (Sela) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Kik chunyi thagre ka ngʼato mwandune medore, kata ka duongʼ mar ode medore;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
nikech onge gima obiro kawo odhigo ka otho, duongʼ ma en-go ok bi dhi kode e liel,
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
kata obedo ni ne okawore kaka ngʼama ogwedhi kane pod ongima nikech ji nyaka paki ka mwanduni medore,
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
to obiro dhi mi oriwre gi tiengʼ machon mar kwerene, ma ok nyal neno ler mar wangʼ chiengʼ kendo.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Ngʼat man-gi mwandu mathoth to onge winjo, chalo gi le ma otho.
