Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Salme. Hør det, alle Folkeslag, lyt til, al Verdens Folk,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
baade høj og lav, baade rig og fattig!
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Min Mund skal tale Visdom, mit Hjerte udgransker Indsigt;
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
jeg bøjer mit Øre til Tankesprog, raader min Gaade til Strengeleg.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Hvorfor skulle jeg frygte i de onde Dage, naar mine lumske Fjender omringer mig med Brøde,
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
de, som stoler paa deres Gods og bryster sig af deres store Rigdom?
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Visselig, ingen kan købe sin Sjæl fri og give Gud en Løsesum
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
— Prisen for hans Sjæl blev for høj, for evigt maatte han opgive det — saa han kunde blive i Live
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
og aldrig faa Graven at se;
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
nej, han skal se den; Vismænd dør, baade Daare og Taabe gaar bort. Deres Gods maa de afstaa til andre,
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
deres Grav er deres Hjem for evigt, deres Bolig Slægt efter Slægt, om Godser end fik deres Navn.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Trods Herlighed bliver Mennesket ikke, han er som Dyrene, der forgaar.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Saa gaar det dem, der tror sig trygge, saa ender det for dem, deres Tale behager. (Sela)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
I Dødsriget drives de ned som Faar, deres Hyrde skal Døden være; de oprigtige træder paa dem ved Gry, deres Skikkelse gaar Opløsning i Møde, Dødsriget er deres Bolig. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Men Gud udløser min Sjæl af Dødsrigets Haand, thi han tager mig til sig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Frygt ej, naar en Mand bliver rig, naar hans Huses Herlighed øges;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
thi intet tager han med i Døden, hans Herlighed følger ham ikke.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Priser han end i Live sig selv: »De lover dig for din Lykke!« —
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
han vandrer til sine Fædres Slægt, der aldrig faar Lyset at skue.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Den, som lever i Herlighed, men uden Forstand, han er som Dyrene, der forgaar.
