< Psaltaren 49 >

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Katoeng kruek zaehoikung hanah, Korah caanawk ih Saam laa. Nangcae boih, hae hae tahngai oh; long ah khosah kaminawk:
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
kahnaem kasang, angraeng hoi kamtang kaminawk boih, nawnto tahngai oh.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Kai ih pakha loe palunghahaih lok to thui ueloe, ka palungthin mah panoek thaihaih to poek tih.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Patahhaih lok bangah naa ka patueng moe, kathuk ruici lok to katoeng kruekhaih hoiah kamnoek ah ka thuih han.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Tipongah maw kasae aninawk to angzoh moe, kai aling koeh kaminawk ih zaehaih mah ang takui khoep naah ka zii tih?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Nihcae loe angmacae ih hmuenmae to oep o moe, angraenghaih pongah amoek o cadoeh;
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
angmacae nawkamyanawk to mi mah doeh akrang o thai ai, anih han Sithaw khaeah akranghaih hmuen doeh paek o thai ai:
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
nihcae hinghaih akrang hanah paroeai atho nat, to pongah dungzan khoek to sung tih boeh:
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
akrang nahaeloe kami loe qong ai ah, dungzan khoek to hing han oh.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Palungha kaminawk duekhaih loe kami boih mah hnuk; nihcae loe kamthu kami hoi tidoeh panoek ai kami baktiah ni anghmat o moe, minawk hanah ni a tawnh o ih hmuennawk to caeh o taak.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
A tawnh o ih imnawk loe dungzan khoek to cak tih, a oh o haih ahmuennawk doeh a caanawk dung khoek to cak poe tih, tiah a poek o pongah, longnawk to angmacae ih ahmin hoiah suek o.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Toe kami loe lensawk cadoeh cak poe ai: kanghmaa kangtaa taw ih moi hoiah ni anghmong.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Nihcae amthuhaih loklam loe to tiah oh: nihcae mah thuih o ih loknawk to a caanawk mah tahngai pae o. (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Nihcae loe tuu baktiah taprong ah angsong o, duekhaih mah nihcae to pacah tih; akhawnbang ah nihcae to katoeng kaminawk mah uk tih; nihcae ih krang loe taprong ah qong tih, taprong loe nihcae ohhaih ahmuen ah oh. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Toe ka pakhra loe taprong thacakhaih thung hoiah Sithaw mah akrang ueloe, angmah khaeah na caeh haih tih. (Selah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Kami loe angraeng moe, a im lensawkhaih hoiah qoeng tahang naah, zii hmah;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
A duek naah loe tita doeh sin mak ai, a lensawkhaih mah anih to patom tathuk mak ai.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Anih hing naah loe, angmah hoi angmah to tahamhoih koek ah a poek: nang raeng naah loe, kaminawk mah nang to ang pakoeh o.
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Toe anih loe ampanawk ih acaeng ohhaih ahmuen ah caeh tih; nihcae loe hinghaih to natuek naah doeh hnu o mak ai boeh.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Hmuenmae angraenghaih hoi koi, panoekhaih tawn ai kami loe, anghma angtaa taw ih moi hoiah ni anghmong.

< Psaltaren 49 >