Psaltaren 48

1 En sång, en psalm av Koras söner. Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.

He waiata, he himene ma nga tama a Koraha. He nui a Ihowa, kia nui hoki te whakamoemiti ki a ia i te pa o to tatou Atua, i te maunga o tona tapu.

2 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.

Ataahua ana te tairanga o Maunga Hiona, ko ta te ao katoa e koa ai: kei te taha ki te raki te pa o te Kingi nui.

3 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.

E matauria ana te Atua i roto i ona whare papai hei piringa.

4 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.

Na, huihui tahi mai ana nga kingi haere tahi atu ana ratou.

5 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.

I kite ratou, miharo iho: raruraru ana, hohoro tonu atu.

6 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.

Pa ana te wehi ki a ratou i reira, te mamae, ano he wahine e whanau ana.

7 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.

E wahia ana e koe nga kaipuke o Tarahihi ki te marangai.

8 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. (Sela)

Rite tonu ki ta matou i rongo ai, ta matou i kite ai i roto i te pa o Ihowa o nga mano, i te pa o to tatou Atua: ma te Atua e whakapumau ake ake. (Hera)

9 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.

I whakaaroaro matou ki tou atawhai, e te Atua, i waenganui o tou temepara.

10 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.

E te Atua, rite tahi ki tou ingoa te whakamoemiti mou, tae noa atu ki nga pito o te whenua: ki tonu tou matau i te tika.

11 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.

Kia hari a Maunga Hiona, kia koa nga tamahine a Hura i au whakaritenga.

12 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;

Taiawhiotia a Hiona, haere, a kopiko noa mai: taua ona pourewa.

13 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.

Maharatia ona pekerangi, tirohia ona whare papai; hei korerotanga ma koutou ki enei ake whakatupuranga.

14 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.

Ko tenei Atua hoki te Atua mo tatou ake ake: ko ia hei kaiarahi i a tatou a mate noa.