< Psaltaren 48 >
1 En sång, en psalm av Koras söner. Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
Ra Anumzana marerisa ne' mani'neankita Anumzantimofo rankumapina, Agri ruotge agonarera zagamera huta agi'a ahentesga hugahune.
2 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
Hagi Anumzamofo agonamo'a, hentofaza huno mesga hu'nege'za, maka kokankoka vahe'mo'za kenakura tusi muse nehaze. Noti kaziga Saioni agonamo'a ruotge hu'neankino hentofaza hu'nea kini ne'mofo rankuma me'ne.
3 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
Anumzamo'a ana kumapi mani'neno, Agra'a ana kumapinti eama huno kegava nehie.
4 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
Hagi ama mopafi kini vahe'mo'za sondia vahezmia erimago hu'za ana rankumara hara hunte'naku urava'o nehaze.
5 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
Hianagi e'zama eme nege'za antri nehu'za, tusi zamagogogu nehu'za, atre'za koro fre'naze.
6 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
Zamagrira tusi zamahirahi nerege'za, a'nemo'za mofavre kasenteku zamatagu nehazankna hu'naze.
7 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
Hagi kagra zage hanati kazigati hanavenentake zaho'mo Tasisi kumate hanave venterami eri tagana taganu vazitreankna hunka kagra zamahe vagare'nane.
8 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. (Sela)
Ke'age nehazageta ana rankumamofo konarari'agura antahi'nonanagi, Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamofo rankumara menina tagra tavufinti kone. E'i ana kumara tagri Anumzamofo rankumakino Agra'a kegava huvava hugahie.
9 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
Anumzamoka mono nonka'afina mani'neta, vagaore kavesizantetima kavesinerantana zankura tagesa antahinegamune.
10 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
Anumzamoka kagi'amo'ma hu'neaza hu'za zagame'ma hu'za kagima erisgama hanaza zamo'a mopa atumparega vuno eno hugahie. Hanavenentake tamaga kazampina fatgo avu'avazamo avite'ne.
11 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
Saioni agonafi nemaniza veamo'za muse nehanage'za, Juda mopafima me'nea kumatamimpima nemaniza vahe'mo'za muse hiho. Na'ankure Kagra fatgo kavukvama hunka vahe'ma refkoma nehana kavukava zanku anara hugahaze.
12 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
Saioni rankumara kaginka negenka, mani'neza kuma'ma kegavama nehaza za'za nontamima kinte'nazana hamprinka ko.
13 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
Kuma vihuma kino mareri'nea zana negenka, fraki hankave vihu keginama hu'nea kumara ketenka, henkama efore hu'za esnaza vahera nanekea zamasmio.
14 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.
Na'ankure Anumzamo'a e'inahu hu'ne. Agra manivava Anumzanti mani'neankino, Agra kegava hurante'nenigeta manime vuta ufrigahune.