< Psaltaren 48 >

1 En sång, en psalm av Koras söner. Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
En Sang, en Psalme af Koras Børn.
2 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
Herren er stor og saare priselig, i vor Guds Stad, paa hans hellige Bjerg.
3 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
Zions Bjerg hæver sig smukt, er det ganske Lands Glæde, yderst imod Nord, den store Konges Stad.
4 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
Gud i dens Paladser er kendt som en fast Borg.
5 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
Thi se, Kongerne havde samlet sig; de forsvandt til Hobe.
6 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
De saa, straks forundrede de sig; de forfærdedes, de hastede bort.
7 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
Bævelse betog dem der, Angest som en Kvindes, der føder.
8 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. (Sela)
Ved Østenvejr sønderbryder du Tharsis's Skibe.
9 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
Ligesom vi havde hørt, saaledes saa vi det i den Herre Zebaoths Stad, i vor Guds Stad; Gud befæster den indtil evig Tid. (Sela)
10 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
O Gud! vi tænke paa din Miskundhed midt i dit Tempel.
11 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
O Gud! som dit Navn er, saa er din Pris indtil Jordens Ender; din højre Haand er fuld af Retfærdighed.
12 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
Zions Bjerg glæder sig, Judas Døtre fryde sig for dine Dommes Skyld.
13 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
Gaar omkring Zion, rundt omkring den, tæller dens Taarne!
14 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.
Lægger Mærke til dens Mur, betragter nøje dens Paladser, at I kunne fortælle det for den Slægt, som kommer. Thi her er Gud, vor Gud, evindelig og altid, han skal ledsage os til evige Tider.

< Psaltaren 48 >